Morgonteve. Det hade hänt en stor olycka i Skåne. På en
vägbro. I dimma. Långtradare inblandade. En av sidorna på en av långtradarnas
släp var helt uppriven. Gods låg utspritt över bägge körbanorna; hundfoder,
kattströ, köksskåp, diskmaskin …
Va? Jag stelnade till. Såg det inte ut som om ett antal
släta köksluckor av björk låg i en hög, en bit bakom det kvaddade
långtradarsläpet?
Jag hade beställt ett kök från Elgiganten för två veckor
sedan. Luckorna skulle vara av slät björk. De skulle levereras i dag. Kunde det
vara mitt …? Pulsen gick upp till strax över hundratjugo.
Men ta det lite försiktigt med mina luckor. Kan ni inte ta
och flytta bort dem från vägen? Tänk om det kommer någon bakom och kör in i
dem.
Och nu kom en bärgare och, nej! inte över mina köksluckor.
Ta det lugnt för tusan.
Vem skulle jag ringa? Vem kunde jag ringa?
Norra Skånes Bärgare lyste de oranga bokstäverna på
bärgningsbilen. Och under ett 070-nummer, 070-356 09 … sedan var det någon
klant som smetat jord över de sista siffrorna.
In på Eniro, Norra Skånes Bärgare, här var det … då, när
bärgningsbilen ska dra in det skadade släpet till sidoräcket, välter det med
den upprivna sidan nedåt.
Men ta det lugnt! Hur gick det nu för bänkskivan? Och fläktkåpan?
Numera troligtvis tillknycklad och oanvändbar. Ta det lugnt! Kunde ni inte ha
väntat med det där?!
Och nu tänkte de försöka resa släpet.
Vajern kopplades runt, bärgarens spel körde igång och med
fasa såg jag hur släpet, samtidigt som det åter hamnade på rätt köl, tömdes på
mitt nya kök: mina skåpstommar, min tiotusenkronors kyl-och-frys från
Samsung, min femtonprograms ASKO-diskmaskin, min rabatterade Gorenje-häll och
Gorenje-ugn, min finessfyllda inbyggnadsmikro från Siemens, mina lådbottnar, min
besticklåda, mina luckhandtag och resten av mina luckor.
Numret, numret, numret … och sedan en lugn skånsk röst:
– Norra Skånes Bärgare. Vad kan jag hjälpa dig med?
Vilken fråga? Vad kan jag hjälpa … hur fan:
– Hur skulle det vara om ni skulle kunna ta det lite lugnare
när ni bärgar mitt kök … nu har ni … får jag prata med han som kör bärgarn
därnere.
– Vilken av dem? Vi har tretton i trafik just nu.
– Ja, vem tror ni, klanten som jag just nu ser, han som … hur
blir det med mitt kök nu? Och jag som tagit ledigt och allt. Tar ni ansvar för
det här?
– Är ni ute efter nån av bärgarna som har hand om olyckan på
vägbron norr om Helsingborg? Samma lugna skånska röst.
– Ja, vad tror ni, det är mitt kök det gäller, det som jag
beställt, det som en av era klantar till bärgare som bäst håller på att krossa.
– Jaha, då är det antingen Lasse eller Bengan, dom har åkt
dit upp. Vem av dom vill ni prata med?
– Hur ska jag kunna veta det, han som jag just nu ser förstöra
mitt kök, min kyl och frys.
– Jaså, ni är där uppe, men då kan ni väl gå fram till bilen
det gäller då och …
– Nä, jag är inte där upp, jag är här uppe, i Östersund, i
min lägenhet.
– Aha, jag förstår. Du ser på teve. Men vem av dom vill du
prata med, Lasse eller Bengan?
– Bägge! Samtidigt!
– Jaha, ni vill att jag kopplar upp dom samtidigt. Det kan
bli svårt men jag ska se vad jag kan ordna. Jag ringer till dem och hör. Det
kanske går, men ni förstår att de befinner sig mitt i ett marigt bärgningsarbete
så det är inte säkert att de kan koncentrera sig på nån telefonkonferens just
nu, men jag ska försöka.
– Jag både förstår och ser att det är svårt, men det gäller
mitt kök som skulle komma idag …
Då ringer det på min dörr:
– Ett ögonblick, men lägg inte på, jag är strax tillbaka.
Snabbt till dörren och öppnar.
Utanför står en budbilschaufför och viftar med en
fraktsedel:
– Jag vet att jag kommer lite tidigt, men nu är jag här med köksgrejorna
från Elgiganten.
I min mobil meddelar en lugn skånsk röst:
– Nu har jag kontakt med både Lasse och Bengan. Varsågod.
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar