Vinet smakar läder

Varför ska det vara så svårt att köpa vin? Jag menar, att köpa bröd, kött, sallad eller mjölk brukar gå som en dans. 

  Man går där med korgen, hittar fransyskan, lägger ner den, prickar av på inköpslistan, hämtar ett paket Dala Järna-knäckebröd, ner i korgen, tre liter mellanmjölk och ett salladshuvud, går till kassan och: Klärt och betält.

  Men när det gäller vin, då är det mer eller mindre tvärstopp. Man står där på Systemet framför hundraåttionio sorters rött och velar. 

  Vad var det stod i vinspalten nu? Fan, jag skrev ju upp det? Var är lappen? Men visst ja, Linda bjöd ju på samma vin. Jag tog ju en bild av flaskan där, ja, här är den: ”Cacadu Ridge” australiensiskt. Det var verkligen gott. Jag tar en flaska, nä, jag tar två, man vet aldrig. Dessutom kostar det ju bara 59 kronor flaskan

  Men så hör du en man bredvid dig som med myndig stämma informerar sin vän om att:

  – Det här är det bästa vinet så här års. Passa på och köp dom som är kvar, de kommer att gå åt som smör i solsken.

  Va?! tänker du och börjar flacka lite lätt med blicken. Du står som förstenad tills de två tagit de sista nio flaskorna av ”Coto de Imaz, Reserva” och begett sig mot ölavdelningen.   

  Den där verkade veta en hel del om vin, och han såg ju inte ut som en a-lagare precis, tänker du. Tvärtom.

  Stil, nyrakad, dyra kläder, svenskt uttal … och så sa han ”så här års”, det måste vara en riktig vinkännare. Hm, men nu köpte de ju de sista flaskorna.

  Du ska just till att läsa på den lilla informationslappen om vinet, som du nu känner att du nästan är beredd att betala vad som helst för att få köpa, då en parant kvinna kommer ångande fram till det tomma facket och utbrister besviket:

  – Säg inte att det är slut! Säg inte att ”Imazen” är slut!? Inte en flaska kvar! Tänkte du också köpa det här?

  – Ja, men jag hann inte, just när jag var på väg var det en som köpta alla nio … ”Imazarna” … som fanns kvar. Jag hade hoppats att han åtminstone skulle lämna en flaska till mig, men du vet hur vissa är. Tänker bara på sig själv.

  – Det skulle jag också gjort! Och säkert du också, säger kvinnan leende, blinkar mot dig och ger dig en vänskaplig knuff med armen. Eller hur?!

  – Jo, säger du lite trevande, det är väl klart att man kanske skulle. Och nu börjar du ångra att du inte satte på dig den nyinköpta jackan innan du skulle på Systemet. Stå där med en vanlig Svensson-jacka och …

  Men den paranta och, i dina ögon numera, väldigt världsvana damen, lägger inte märke till din något slitna jacka, för hon är redan i färd med att greppa en portugisisk ”Quinta do Vallado” à 259:- vid en annan hylla. 

  Du går fram Quinta-flaskorna:

  ”Nyanserad, fruktig, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av björnbär, plommon, lavendel, rosmarin och svartpeppar.” 

  Hm, lavendel, rosmarin och svartpeppar, bara en massa kryddor. Och varken plommon eller björnbär är du särskilt förtjust i.

  Nä, det är nog inget för mig. Har jag inte läst någonstans om att den där Quintan ska smaka rätt surt … tänker du, och går tillbaka till Imaz-hyllan och läser:

  ”Utvecklad, kryddig smak med inslag av fat, plommon, körsbär, dill, choklad, läder och vanilj. ”

  Va fan, läder? Kan det verkligen smaka gott? Hur kan det smaka om man tuggar på en ekpinne, några plommon, ett gäng körsbär, lite dill, en chokladkaka, en vaniljstång och en lädersko(!) samtidigt?

  Nu blev det svårt. Men han sa ”så här års”. Kanske är det årstiden som avgör om lädersmaken passar in?

  Då ringer din mobil och din käresta i andra änden undrar varför du tar sådan tid på dig, du skulle ju bara köpa ett par flaskor vin. Men då säger du att du börjat tänka på årstiden och på om Cacadu-vinet verkligen är bra den här årstiden. Men hon förstår ingenting av det du svamlar om utan säger bara att Cacadu har fått högsta betyg i flera vinspalter och att du därför ska skynda dig att köpa två av den och komma hem och hjälpa henne med middagen. 

Mæ råkes