Nasses fläskspalt

Denna vecka kan jag glädja alla fläskälskare med att få presentera tre nya fläsk.

  Det första är från Knorrfläsk som kommit med, ”Kavatfläsk”, ett nytt fläsk av smålandstyp, det andra kommer från Porkyfine som så sent som i går började fylla landets kötthyllor med sitt redan så omtalade amerikafläsk ”The Libertypork” och det tredje, ”Siljan sid” är ett typiskt husmansfläsk från dalabaserade Maschark.

  De två första som präglas av en distinkt frihetssmak kommer, trots det lite högre priset, säkert att bli svåra konkurrenter till det vanliga bond- och husmansfläsk, som det senaste året dominerat fläskälskarnas inköpslistor.

  Om vi börjar med Knorrfläsks frihetsfläsk måste jag först få berömma Knorrfläsk för att de på sin största svenska fläskgård lyckats få fram ett så mört och kraftfullt fläsk. Det sägs att dess ursprung är näst intill vilda grisar, som helt fritt betat och bökat i de småländska omgivningarna. Denna omständighet har lett till att fläsket fått den mest utpräglade smak av frihet som jag någonsin smakat. Lägg därtill inslag av smålandsörter, glasbruksmiljö, Astrid Lindgren-spontanitet och Gnosjöanda och vi börjar närma oss ett näst intill perfekt frihetsfläsk.

  Som om det inte vore nog kan man även i vissa ätögonblick känna den sofistikerade stensgärdsgårdssmaken som är så typisk för fläsk från smålandsgående grisar. Tyvärr leder detta också till att fläsket ibland får en lite snål smak, ett faktum som är svårt att komma förbi när man har med smålandsuppfödda grisar att göra.

  Utan den snålheten skulle jag definitivt gett fläsket fem nöff, men nu får det nöja sig med fyra nöff. Men det med råge.

  Går vi sedan till ”The Libertypork” hittar vi även här ett fläsk som domineras av frihetssmak. Dess ursprung är grisar som likt Knorrfläsks smålandsgrisar i princip fått sköta sig själva. Men fläsket är inte inhemskt utan det, som namnet kanske antyder, kommer från grisar som bökat ”over there” och då närmare bestämt i de bördiga jordarna i svenskstaten Minnesota. Det ryktas till och med om att vissa av djuren tagit sig friheten att från gång till annan para sig med Minnesotas vildsvin, vilket ytterligare skulle förstärkt den frihetsmak som är så typisk för detta amerikafläsk.

  Andra typiska inslag är givetvis smak av T-Ford, trettiotal, depression och krigsförberedelser. Men tillsammans med detta finns även smak av utvandrarångest, hemlängtan och blågul nostalgi, vilket enligt mitt förmenande borde göra ”The Libertypork” till ett av de fläskälskande svenskarnas favoritfläsk.

  Det enda som stör är att man ibland, trist nog, kan uppleva inslag av billig snabbmat, något som de flesta amerikanska fläskproducenter har svårt att undvika.

  Sammantaget ger jag detta svenskinspirerade amerikafläsk tre rejäla nöff.

  Den tredje nykomlingen kommer inte alls upp i samma klass som de två frihetsfläsken och det är nästan så att man undrar varför Masfläsk överhuvudtaget ”släppt ut dessa grisar” på marknaden.

  Visserligen ligger priset en bra bit under många i samma klass, men jag skulle tro att de flesta fläskkunder är beredda att betala några kronor extra för att få ett mera fantasirikt fläsk än det Masfläsk här kommer med.

  Inte nog med att det är segare än ett plusgradigt Vasalopp, det har absolut inget att reta en fläskgourmés smaklökar med. Det har en trist, torr, utsvulten, och instängd smak, som berättar om allt annat än den lyckliga, glada grisen. Lägg till detta en överdriven smak av dalmål, falurött och Moramök och du får ett fläsk som nästan når grisfotsmärket. Och var tog den så pikanta Zornsmaken vägen, den som allt dalafläsk brukar karakteriseras av?

   Nä, här får nog Masfläsk tänka om och tänka rätt om de ska kunna förmå denna halvmesyr till att lämna charkdiskarna. Med lite god vilja kan jag dock drista mig till att ge detta ”fläskförsök” ett nöff.

  Detta om de tre nykomlingarna. I nästa veckas spalt har jag tänkt berätta om Norrfläsks planer på att ta fram ett helt nytt polarfläsk och vilka problem de då har att brottas med.

  Till dess säger jag som vanligt:

  ”En fläskälskare får aldrig vara främmande för att fläska på”

  Bacon på er, vi hörs.

  Mæ råkes