Den magiska snöslipparkänslan

Jag hatar snön. Ni vet det där äckliga som brukar falla i stora tussar från himlen så här års, och som sedan brukar fortsätta att falla fram till typ femtonde maj. 

  I år gjorde den ett första försök redan i mitten av oktober, men min bästa vän, Gumman Tö, lyckades inom någon vecka resolut förpassa den dit den hör hemma: till Nordpolen. Tji fick den.

  För vad ska man med snö till?

  Det finns rullskidor. Det finns fyrhjulingar. Det finns downhillcykling. Det finns backar preparerade med plast för backhoppning. Om nu någon skulle föredra löjlig vinterlek framför en trevlig lässtund i vräkigaste fåtöljen framför brasan med en värmande toddy i handen.

  Ja, men barnen då, tänker du. Deras tumlande i snön, deras snöborgar, deras snögubbar, deras snöänglar, deras snöbollskrig.

  Men vänta nu. När är du född. På artonhundratalet?! Har du missat den digitala revolutionen fullständigt? Var befann du dig när de första dataspelen såg dagens ljus? I Bullerbyn, tillsammans med Olle, Annika, Emil, Karlsson på taket, Pippi Långstrump, Madicken, Kajsa Kavat och de andra Astrid Lindgren-töntarna?

  Men väx upp! Jag säger bara, World of Warcraft.

  I det sammanhanget är Katlagrottan, med den ”hu så hemska” Katla inget mer än en medioker konfirmandträff. Och WoW är bara förnamnet på alla andra häftiga krigsspel som en modern och uppdaterad ungdom av i dag helst vill hänge sig åt under den förhoppningsvis snöfria mörka delen av året. Där står vita vidder, offpiståkning och pudersnö sig slätt.

  Och vi som blivit vuxna, skaffat körkort, bil, villa och bildat familj. Trår inte vi det vita som alltför ofta singlar ned från gråa vintermoln?

  Tror du att vi längtar snöskottningens fröjder? Bilborstningens? Bilfärder på gator med saltindränkt snömodd? Snörök som skrinlägger alla planer på att ta sig förbi minsta lilla Citroën?

  Nej, nej och åter nej!

  Men julfriden då? Kan den infinna sig utan snö? Jag säger precis tvärtom. Kan den infinna sig med snö?

  Okej att snö gör vinterkvällarna ljusare. Men hallå, har du glömt Thomas Alva Edison, mannen som uppfann glödlampan? Ska vi helt negligera att hans geniala uppfinning utklassar snön med hästlängder när det gäller att lysa upp tillvaron?

  Sedan att tomtens släde lätt kör fast på torr asfalt orsakas väl inte av snöbrist. Det beror givetvis på att hela ekipaget är en halvmessyr, en fejk.

  En äkta genuin tomte kör ju inte sina renar och sin släde på gatan, den kör den uppe i luften. Bland molnen. Rakt in mot den jättestora månen.

  Det lärde Disney mig redan när jag som treåring satt och suktade efter de då inte än uppfunna dataspels-klapparna. Och ska det vara tomtens slädfärd, ska den väl vara äkta!?

  Men finns det då inget förmildrande att säga om snön? Något som kan rentvå den och legitimera dess existens?

  Det skulle vara att den är en förutsättning för barmarkslängtan då. Är marken aldrig täckt av kall onödig snö har längtan efter snöfritt svårt att infinna sig. Men ska man bara ha snö för att kunna längta efter dess icke-existens?

  Det finns ju så mycket annat att längta efter i vintertristessen: naturprogram från Arktis. Hockeymatcher från Karjala-cup. Worlcup i utfötsåkning från Sladming, svenska svart-vita långfilmer, som ”Barnen från Frostmofjällen” eller den modernare färgrullen ”Vit som en snö”.

  TV-upplevelser som har det gemensamt att de förstärker den magiska känslan av att slippa snö.

Mæ råkes