Ja, och så satt jag då där på den lilla avsatsen och spred, med hjälp av vinden, mina visor ut över den 40-hövdade publiken utanför affären i Rötviken.
"Pompen skull inviges å je skull spæla."
Stigs Maskin från Lit var där med fyrhjulingar, skotrar och diverse skogsredskap. Toyota hade en flexibil på plats.
Ford förevisade en "nedklottrad" elbil som likt en ljudlös gast smög omkring på asfalten, när någon provkörde. Det var som om bilen körde sig själv och när som helst kunde få ett infall att köra på något eller någon.
Skulle Ford inte kunna montera in en motorljudsmaskin i bilen som åstadkommer vanligt motorljud ur någon högtalare på taket, så att man förstår att det är en människa som trots allt har kontrollen över bilen och inte tvärtom?
Jag undrar hur djuren tar emot en ljudlös bil?
Blir älgarna, grävlingarna, vildsvinen och björnarna räddare eller kommer de att ha svårt att ta den på allvar? De kanske tänker:
En tyst bil? Nu har väl människorna ändå gått för långt!
Och så blir det "älgarna demonstrerar" och "älgarna har fått nog"" och uppror i skogen. Björnarna börjar gå runt med protestlistor. Rådjuren skriver petitioner som i tropp överlämnas till alla elbilstillverkare. Vildsvinen startar renrasiga gerillagrupper med namn som: "Al Bacon" och "Fläskfiléfronten". Ekorrarna utökar sina mobiliseringsförråd. Grävlingarna gräver ner sig och förbereder skyttegravskrig.
Ja, vad kan det inte leda till?
Men tillbaka till brottsplatsen
Publiken var tålmodig och "väluppfostrad"; applåder vid varje sångs avslutning. När nästan ingen orkade applådera längre avslutade jag med "Foppatofflan", en anti-cover* på "Blue suede shoes", som rönt stor uppskattning.
Men innan jag började spela höll den rötvikenbördige s-riksdagsmannen, Gunnar Sandberg, ett kortare tal om glesbygdens problem, samtidigt som han hyllade bensinens betydelse för just glesbygden.
Han underströk förstås i detta sammanhang betydelsen av den bensinpump som han senare klippte bandet vid. Han påpekade också att man numera inte använder begreppet glesbygd utan begreppet landsbygd.
Då tänkte jag, men jag sa inget: ja, då finns det ju inga glesbygdsproblem längre utan "bara" landsbygdsproblem.
Och de är kanske lättare att lösa? Men beror inte många av landsbygdens problem på just att det bor för lite folk på landsbygden och inte på att landsbygden är landsbygd?
Som vanligt förvränger makten världen genom att implementera för den passande ord och begrepp. Ord och begrepp som döljer verkligheten och gör att de slipper ta itu med de problem som det tidigare begreppet pekade ut. Kalytan blev föryngringsyta, städerskan blev lokalvårdare och nu blir glesbygden landsbygd.
Här är det en glesbygdspump som invigs, tänkte jag tjurigt.
Otur för rötvikenborna, nu när pumpen skulle invigas, var att någon specialkunnig person, som för pumptillverkarens räkning skulle ha godkänt pumpen innan den började användas, fått kraftigt ryggskott och inte kunnat göra det, vilket medförde att pumpen inte kunde tas i bruk efter bandklippningen.
Men ryggskottet ger väl med sig och snart flödar den "livgivande" bensinen ur pumpslangen och ner i de tomma bil- skoter- fyrhjulings- och båtmotortankarna.
Nog om detta.
Nu återstod bara skivförsäljningen och den gick, trots den fåhövdade publiken, riktigt bra. Alltså hade jag gjort ganska bra ifrån mig. Kanske bidrog även det faktum, att jag inte spelat i Rötviken på länge, till att det fanns ett uppdämt behov av just Lars Persa-cd:n. Det kanske är som ÖP:s recensent Tomas Larsson skrev om en av mina låtar på min senaste cd:
" Sådana små mästerverk gör skivan nästan beroendeframkallande."
Mæ råkes
*texten går ut på att man månar om sina billiga Foppa-tofflor som om de vore guld värda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar