Tänk bara på hur det kan vara idag
där ute i livet och världen:
En ligger och dör av uttorkning
efter att ha levt i knappt en minut, medan en annan, som super som ett svin,
röker som en borstbindare och svär som den värsta sumprunkare får leva utan
svårare krämpor tills han eller hon blir över hundra.
Det är inte rättvist.
Tänk bara om man i stället delade in världens befolkning i låt säga grupper om tjugo individer, som sedan
tillsammans fick en hög med levnadsår, låt säga 1500 stycken, som de fritt fick
fördela mellan sig i gruppen så rättvist som möjligt.
Varje år träffades gruppmedlemmarna
vid ett årsfördelningsmöte och gjorde upp om hur fördelningen skulle vara
framöver.
Om gruppen bestod av ungefär lika
hyggliga individer, tror jag att alla skulle få snittet av år, det vill säga 75
år var. Vore de i tjugoårsåldern skulle då alla ha 55 år kvar att leva. Visst
vore det rättvist?!
Om gruppen inte var så homogen fick
de fördela åren på ett annat sätt.
Jag tror att den som då skötte sig
bra, gav pengar till de fattiga och var allmänt hygglig, skulle ha stor chans
att få många år, medan den som bara söp, knullade runt och struntade i sin
avkomma skulle få färre levnadsår.
Det vore väl också rättvist!?
Men det skulle inte en gång för
alla vara kört för den allmänt opålitliga.
Om han eller hon skärpte till sig,
slängde flaskorna, gifte sig, började följa sina barn till dagis och sjunga
Jesussånger i Frälsningsarmén, skulle säkert de övriga i gruppen vid nästa årsfördelningsmöte
skjuta till några år till honom eller henne.
Men vem skulle vilja skjuta till
några av sina år? Skulle inte alla vilja leva så länge som möjligt?
Skulle någon, till exempel Karin,
vara så chevaleresk att hon vid årsfördelningsmötet skulle säga till de andra i
gruppen, något i stil med:
– Jag tycker Olle, som vi vid
fjolårets möte tyckte var en riktig tattare och tavring, under året blivit så givmild
och snäll, så att jag är beredd att skjuta till fem år av mitt liv till honom.
Det tycker jag han är värd.
Men då kanske någon annan, kanske
Lisa, skulle tycka:
– Ja, men du då, Karin? Kan man
vara mera generös och givmild än genom att ge någon annan av sina levnadsår?
Jag tycker du ska få ett år av oss allihop eftersom du kom med ett så generöst
förslag.
Men då kanske Karin skulle protestera:
– Ja, men du då Lisa, som vill se
till att jag får ett år av alla i gruppen, det är väl ännu mera generöst. Du
ger inte bara mig ett år av din kvot, du övertalar dessutom andra att ge mig
ett år av sina kvoter, viket innebär att jag skulle få leva tills jag fyller
nittiofem. Jag tycker du ska få två år av alla i gruppen.
Och så vidare.
Det kanske skulle sluta med att den
som var mest generös med sina levnadsår, skulle få allas kvarvarande levnadsår
och de andra inte ett enda.
Men vad skulle då hände med den mest
generösa, när den var inne på sitt nästa levnadsår och de andra dött? Skulle den
då inte strunta i att vara snäll? Den hade ju så att säga inget att förlora,
han eller hon var ju ensam i gruppen.
Då vore det alltså nödvändigt att den
överlevande skulle vara tvungen att ingå i en ny grupp, där den fick satsa alla
sina erövrade levnadsår. Alla måste alltså hela tiden ingå i en grupp.
Men nu blir det svårt.
För då
skulle ju den nya betraktas som riktigt snäll, som satsade en enorm hög av
levnadsår jämfört med de levnadsår som de andra gruppmedlemmarna satsade. På sikt
kanske den nye gruppmedlemmen då skulle kapa åt sig allas levnadsår i den nya
gruppen också.
Och till slut skulle den kanske ha
kapat åt sig alla levnadsår i hela världen och … den lyckosamma skulle få leva
i miljarder och åter miljarder år.
Helt ensam.
Men han eller hon skulle vara
tvungen att sköta alla de andras begravningar. Sätta in alla begravningsannonser,
skriva alla dödsrunor, spela alla begravningspsalmer, gräva alla gravar, hålla
alla minnestal …
Vilket jobb!
Hur kul vore det!?
Nä, det var nog ingen bra idé det
där med att fördela levnadsår.
Ska fundera lite till nästa gång …
jag måste modifiera förslaget. Eller komma med ett nytt. Ett mera, hm …
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar