Tur och otur

Två veckor senare. Nästan. Vad blir fortsättningen?

  Skivan är ute. Har fått några spelningar. Men … jag trevar, prövar olika tankar, möjligheter. Hur ska jag satsa?

  Givetvis krävs det spelningar för att dra in lite till det skivan kostade att producera. Allt annat är lögn. Men hur mycket ska jag exponera mig digitalt?

  Inte för mycket för då kommer ingen att köpa den fysiska skivan? Inte för lite för då kommer ingen att få ett smakprov? Lätt lurar man sig själv genom att vara för ”snål”.

Trots allt köper man inte en skiva utan att man hört någon låt från den. Melodier/låtar kräver exponering.

  Nu har jag lagt upp ”Nu vill je ha sommarn” på hemsidan och på Youtube. Tror jag ska lägga ut ”Don’t you overdrive” också. Den är min favoritlåt och jag vet att flera lagt märke till den.

  Jag vet också att det på sikt är en låts kvalitet som kommer att avgöra; att vissa låtar blir klassiker är ingen slump. De innehåller helt enkelt någon unik dimension som de flesta andra låtar inte har. Riktigt vad det är går inte avgöra.

  Det kan vara ett riff, en melodislinga, ett driv, ett vemod, en glädje, en sorg, en klackspark, någonting extra speciellt, som slår an utan att man riktigt förstår varför.

  Och i förväg vet man, som låtskrivare, aldrig vilken låt som kommer att bli en klassiker. Man kan ana och tro.

  Som med ”Je å a momma”. Den anade jag skulle bli något extra, men riktigt säker var jag aldrig.

  ”Don’t  you overdrive” har också något extra, men är det tillräckligt? Har den det där extra speciella? Jag undrar? Och hoppas.

  ”Sultans of swing”. Jag hörde låten när jag stod och sålde öl i baren på gamla Kåren i Umeå 1974.

  Låten var helt ny och Janne, han som var ljus i förhållande till den andra discjockeyn, Svenne, som var mörk, lät Mark Knopflers magiska gitarrslingor fylla det klockan 21.15 tomma dansgolvet. Janne värmde upp med den låten.

  Gästerna var få och jag hade tid att lyssna. Direkt slog den an; jag tänkte: Vad fan är det här? Tre sekunder senare var jag framme vid discjockeybordet med frågan.

  Dire straits, var svaret och nästa dag fanns skivan i min samling. Fortfarande slår ”Sultans of swing” an i mig.

  Och ”Hotell California”, ”Sweet home Alabama”, ”Honky tonk woman”,  ”Sommartider hej, hej”, ”Det bästa för mig”, ”Lys og värme”, ”Flottarkärlek”, ”Rosen”, ”Visky in the jar”, ”Den blomstertid nu kommer” och faktiskt … ”Je å a momma”

  Det sista kanske låter lite förmätet, men jag måste erkänna att jag tycker att låten är speciell.

  Men hur blir det nu? Med det framtida musicerandet?

  Men herre gud, hur ska jag kunna säga det?

  Är det någon som vet något om framtiden och vad ska man hoppas på?

Den kinesiska anekdoten om bonden med de två hästarna beskriver i ett nötskal vad livet innebär:

En bonde hade två hästar och en dag var de bortsprungna. Hans granne kom och beklagade sorgen: ”Vilken otur du hade som miste de två hästarna!” Bonden svarade: ”Hur vet du att det är otur? Grannen gick lite förbryllad hem.

  Efter två dagar kom hästarna tillbaka och i sitt följe hade de två hästar till.

Genast kom grannen springande och ropade: ” Men, vilken tur du har haft, nu har du ju fyra hästar!” Bonde svarade igen på samma sätt: ”Hur vet du att det är tur?” Och grannen lommade hem.

  De två nya hästarna var vildhästar och skulle ridas in och det blev bondens son som tog sig an det. Det bar sig dock inte bättre än att han föll av den ena bångstyriga hästen och bröt benet. Genast kom grannen sättande med: ”Oj, oj, oj, vilken otur du haft som fick tag i så bångstyriga hästar så att din son bröt benet!” Men bonden gav honom bara sitt lakoniska ”Hur vet du att det är otur?” Och grannen gick hem.

  Bara två månader senare råkade landet, där allt utspelar sig, i krig med ett grannland och alla yngre män kallades in till armén för att försvara landet. Men bondens son var, på grund av sitt benbrott, inte aktuell för krigstjänst. Och grannen kom med sitt vanliga: ”Vilken tur du hade att din som bröt benet så att han slapp ut i kriget!” Och bondens svar blev givetvis: ”Hur vet du att det är tur…?                      

… och så vidare.

Mæ råkes!