Vem är väl jag att högstämt skalda sången
om salig dans på glädjens gröna äng
till knarranden och stön i lustens säng
som sällsamt minns den allra första gången
Som släpper lös den sista trötta fången
vars stämma ger befrielsens refräng
av ord som hämtas av en glad gamäng
ur visor om en Kalle, han på spången
Vem är väl då att längta ännu mera
av mjuka moln och den vi kan rå på
av ljuva nätters vila, ännu flera
när ingen mänskans levnad kan förstå
När livet drunknar djupt i sorgens lera
och den som just har kommit måste gå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar