I dag med glädje firas Vår Fru-dagen
och överallt ses järnet hett och fyllt
med våfflor, sen befruktade av sylt
när åter vi nu är i våffeltagen
Och mätta sen vi klappar oss om magen
och minns den kvinna som vår dag förgyllt
som nyss gravid beskyllde, oförskyllt
den Helga Anden för att vara fadern
Och samtidigt är fröjd att memorera
att dialekter har sitt eget driv
så när man förr ”Vår Fru” skulle lansera
sa ”våffer” utan groll och annat kiv
lägg tyskans ”vaffel” till, och salutera
att våfflan har ett kort – men anrikt liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar