Under Lussinatta fick vi förr passa oss för Lussekäringen eller Lussegubben, nu får vi passa oss för #metoo

Igår kom hon åter. Det sicilianska helgonet, Lucia, och lyste upp den mörka nordiska vintermorgonen.

  Men redan långt innan helgonet kom in i sammanhanget firades den 13 december som en märklig dag/natt. Den kallades för Lussinatta. Om den kan man läsa följande på Wikipedia:

  ”Lussinatta inträffade den 13 december och det var då som Lussi, eller Lussekäringen, en kvinnovarelse med onda egenskaper likt en kvinnlig demon eller häxa, kom ridande genom luften med sina följeslagare som kallades för lussiferda. I vissa trakter, särskilt i Västergötland, handlade det i stället om en man, Lussegubben. Lucialegenden var känd i Norden först på 1200-talet, och först på 1300-talet var namnet allmänt känt som namn på dagen. Lussi är med all sannolikhet en personifikation av dagen, utan koppling till helgonet. Under tiden mellan lussinatta och julen trodde man att troll och onda andar var särskilt aktiva utomhus. Det var synnerligen farligt att vara ute under själva lussinatta. Barn som hade begått illdåd behövde akta sig extra noga, då Lussi kunde komma ner för skorstenen och röva bort dem. Och om vissa av julens förberedelser inte blev klara, kunde Lussi straffa gården i fråga”

  Visst känns resonemanget igen från andra traditioner: man ska ta sig i akt, inte förhäva sig, ångra dåligt beteende och i framtiden se till att upphöra med sådant annars... som #metoo

  Att tomten eller någon annan figur sägs komma ner genom skorstenen är som synes inte heller något nytt, något som Disney hittat på. 

  Och Lussi som kommer ridande genom luften. Anknyter inte det till vår påskkäring och till Astrid Lindgens vildvittror i Ronja Rövardotter. Vidskepligheterna förpackas ständigt om och får nya eller liknande innebörder, fast med en annan infallsvinkel.

  I min text betonar jag Lucians ljus och hoppet, eller snarare övertygelsen, om att våren och ljuset en dag kommer att vara tillbaka och de långa mörka kalla vinternätterna ska övergå i ljusa ljumma sommarnätter. Det är det vi här uppe i Norden behöver. Så fort som möjligt…

 Mæ råkes

Jamska Lucia 

Ut er e huskut mårt

isen på sjöa

blåsut å brano kåhllt

fennan ta snöa

Då står ei framma dörn

ei som ha vö her för

a Sankta Lucia, a Sankta Lucia

Sjongnes vit hu kom

at oss om måran

Si hur dom lys å brinn

ljusa ti håran

Ljöst vål e når hu kom

fint vål e når hu sjong

a Sankta Lucia, a Sankta Lucia

Står her e litta fauk

mitt 'milla tärnom

skänk oss e kort e stånn

ta himla å stjärnom

lava oss ny n vår

sæn vänn a om å går

a Sankta Lucia, a Sankta Lucia

Neapolitansk folkvisa