Pages

tisdag 26 december 2017

Nu väntar en annan färg...

Ett nytt projekt?
  Ja, det kliar i projektarmen. Den vill aktiveras. Tökka Julhælg är över. Nästan gammal. Från förr. Uråldrig. Någonting passerat.
  Men vad ligger i pipeline?
  En del.
  En del idéer om en ny bok med medföljande cd. Med ett annat tema.
  Inte en röd. Inte en tomte/julbok, utan kanske en grön.
  En frodig som tar oss med till den frodiga prunkande växtligheten och sommaren. Till det sjudande livet. Löven som susar och rasslar. Barnens skrik på stranden. Doften av slaget gräs. Kornas stilla betraktande av människorna och tillvaron.
  Eller en blå, för vemodets skull. I got the blues.
  Men det känns inte som så. Kanske skulle den färgen dra ner mig i källaren, där jag skulle fastna i obotlig melankoli. Och nostalgi.    
  Verkligen inget för mig.
  Men blått är också vågorna, det brusande havet, vinden som sliter i håret, seglen och skutorna. Så länge skutorna nu går. 
  Kanske ändå. Blått.
  En vit skulle det kunna bli. En ren utan förväntningar och krav. Som när jorden föddes.
  ”Let there be light” så får vi se. Förutsättningslöst.
  Som vore jorden, tillvaron, människorna, tiden och orden nyss födda. Bara ligger där och väntar på att prövas, utforskas.
  Tänk er det första försiktiga penseldraget!
  Men aldrig svart. Den färgen tar liksom slut direkt. Den stänger för, hindrar. Varje tanke som uppstår stannar, varje ord som sägs tystnar, varje ton som ljuder förvrängs till en dissonans.
  Men grått skulle funka. Gråskalor i en bild kan vara intressanta. Ge liv. Men kanske lite för lugnt för mig. Grått är svårt att få fart på.
  Gult?
  Men den färgen känns för snäv, för smal och för ogenerös. Som om den inte riktigt vill användas. Bara smakas på och sedan får det vara nog och någon mera generös färg får ta över, en färg som har plats för flera uppslag.
  Det lutar som ni ser åt grönt, vitt eller kanske blått.
  Vi får se.
  Om det över huvud taget lutar tillräckligt åt något håll, så att projektvagnen börjar rulla, blir glad, inspirerad och lite galen. För galen måste den bli om den ska få upp bra fart och komma in på några intressanta stigar och där passera något otänkt nytt.
  Nu hör jag att det rasslar lite i vagnen… 

  Mæ råkes



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar