Pages

måndag 29 augusti 2016

Dags för gillaskrik när man hör en låt man gillar i radion


”Just nu är det många som ringer, du behåller din plats i kön.”
  Visst låter det välbekant? Och tryggt. Och svenskt. Det går nästan för kösvensken när han eller hon i sin lur får höra den frasen. Kösvensken, han eller hon som tror på kön och på att en kö alltid fungerar. Ingen som myglar sig förbi.
  Alla är överens. Alla har skrivit på det underförstådda kökontraktet innan man lämnat BB i kölandet Sverige.
  Se bara på biljettköerna till berömda artisters konserter.
  Kösvenskarna kan vara på plats flera dagar i förväg. Med tält och matsäck. Till och med att dessa köfantaster ordnar en kölista för avbytarna som måste till när kötiden sträcker sig över flera dygn.
  Ordning och reda.
  Likadant när man ringer, man ställs i en kö. Och då möts man av den inledningsfras jag i början citerade.
  Jag skrev en låt med just den titeln för ett antal år sedan. En riktigt fartig låt. Bra driv. Med lite humor. Jag blev nöjd med den. Ingenting att klaga på.
  Den har aldrig spelats i riksradion.
  Varför? Varför platsade och platsar den inte där?
  Det finns en hemlig agenda när det gäller att få låtar spelade i riksradion. Det handlar om rätt artist, rätt produktionsbolag, rätt lansering, rätt… ja, you name it.
  Nä, ja’ ä’ int bitter. Fast kanske lite ändå.
  Borde inte hela Sveriges radiolyssnande publik få ta del av, som jag tycker, mästerverket.
  Nu tog jag kanske i, men den skulle platsa, bara den fick chansen.
  Jag tror att jag skulle få en hel del gillamarkeringar från lyssnarna för den. Hur nu sådana kan se ut? Eller låta.
  För det är ju svårt att se på radio, då blir det ju TV. Eller Facebook eller You tube.
  Men någon som skriker ”gilla!!!” så att det hörs ända ner till radiohuset in till den aktuella studion och ut via den aktuella radioprataren mikrofon, det vore väl något?!
  Tänk vad alla lyssnare skulle bli förvånade då. När radioprataren efter det att låten spelats sa:
”Och där hörde vi Lars Persas ”Just nu är det många som ringer”. Som ni också hörde fick den hela sextiosju gillaskrik medan den spelades.”
  Men så långt har inte radiotekniken kommit än.
  Nu får du här chansen att gilla den på Facebook. Här är länken om du inte ids gå in på Facebook.
https://open.spotify.com/track/6M5raKuQkc0GdJS2Ine3bh.
Annars går det ju också att gå in på Spotyfi och söka reda på Lars Persa och låten. Men det vet du ju.
Morgan Jönsson spelar alla instrument på låten. Det är också han som arrangerat den.
Texten hittar du här nedanför. Mycket nöje.

Just nu är det många som ringer…

Ringde SJ för att köpa biljett, hade tänk mig att åka tåg
för att vidga vyer, och hälsa på, för att kolla hur landet låg
inrikes resor, etta, fyrkant, så ställdes jag i en kö
i tolv minuter är det enda jag hör från en röst så ljuv och skön:
just nu är det många som ringer, du behåller din plats i kön,
just nu är det många som ringer, du behåller din plats i kön

I Göteborg, där träffa’ jag Jane, så otroligt fräsch och grann
jag tände till och tänkte att nu kommer min dröm bli sann
vi stämde träff men ingen kom, jag undra’ vad hände mön
jag ringer upp och hör en röst mellan några ljudliga stön
Just nu är det många som ringer, du… osv

Ja, när man ringer är det alltid kö och en röst som tjatar på
tur att det sällan är panik, för annars hur skulle det gå
tänk om brandkår’n gjorde lika när det pyr i ens närmiljö
ord som knappast lugnar någon i en lur som är het som fön
just nu är det mycket som brinner, du… osv

Livet det hastar iväg så fort och tiden, den rinner på
slutet kommer närmre var dag och man undrar: Hur går det då?
kanske har man en långvårdsplats, ligger där och helst vill dö
men Sankte Per han lär väl säga när han hör ens enkla bön:
Just nu är det många som ringer, du…

  Mæ råkes


   

söndag 28 augusti 2016

Där det finns profeter finns det problem

”Där det finns en människa finns ett problem”
  Ett citat av en mycket känd och sedan många år bortgången politiker. Vissa älskar honom, de flesta hatar honom och vill absolut inte hans verk upprepas.
  Tänker på honom och det han gjorde när jag ser klippet på Facebook där hopiindianhövdingen lägger ut texten om hur undergången är nära och hur människorna, då framförallt européerna och deras ättlingar, totalt missuppfattat tillvaron och förstört det naturliga och enligt hopiindianerna rätta sättet att leva.
  De visste redan då, när Columbus började européernas erövring av Amerika, hur man gjorde det rätta. Vilket givetvis innebar att följa Konkachilas, farfars, hopiindianernas guds väg.
  Men européerna körde så att säga direkt i diket och drog ursprungsbefolkningen med sig. Och nu ligger vi där tillsammans och ser tecknen på hur undergången närmar sig: översvämningarna, stormarna, jordbävningarna… Snart är vi där.
  Men för hopiindianerna, eller för de av dem som fortfarande har den rätta hopitron, spelar det egentligen ingen roll. För som hövdingen säger: ”Livet tar inte slut, tar aldrig slut, utan fortsätter efter livet, i det andra livet.” Och det märkliga är att detta andra liv är verkligare än det liv vi nu lever.
  Det märkliga är också att det en gång för länge sedan har sagts att det skulle gå på det viset. Amerika skulle gå under, skulle dö. På något sätt var det oundvikligt.
  Det är när jag tänker på det, som jag smått börjar undra över vad denne vise(?) man, hopiindianhövdingen, egentligen säger.
  Vi, européer och amerikaner, den västerländska världen lever fel. Detta kommer att leda till undergången, vilket i sin tur kommer att leda till att vi alla hamnar i den perfekta andliga världen. På något sätt verkar detta också ha varit vara oundvikligt redan från det ögonblick Columbus satte sin fot på den amerikanska kontinenten?
  Kanske redan innan? undrar jag.
  Dessutom ”har han mage” att påstå att detta inte är något problem, utan att det är en ”naturlig utveckling”.
  Så vad är då problemet?
  Och hur skulle vi då ha kunnat undvika detta? Hade det alltså inte hjälpt om alla hopis och likasinnade försökt få de vita att besinna sig?
  Eller varför satte alla kloka hoppindianer inte, som IS, igång med att med tvång upprättade en av hopiindianerna ledd perfekt andlig värld? Satte igång att rensa bort de otrogna och i varje buske och snår proklamerade det rätta livet, det som gör att vi alla blir andligt lyckliga?
  Men allt var ju redan bestämt, vi skulle ju köra i diket?
  Men skyll inte på oss hopiindianer. Hade ni bara förstått och gjort som vi tänkte men inte sade, så…
  Det var Stalin som såg ett problem med varje människas existens och tyckte att han också satt inne med lösningar på alla dessa problem. I de flesta fall innebar det att ”ta bort” människor.
  Alla, med någon ideologi eller religion som de strakt tror på, har en tendens att upprepa detta och införa regimer vars huvuduppgift är att korrigera mänskligt beteende. Genom måttligt tvång eller i värsta fall omåttlig grym terror.
  Lyssna inte vita man eller kvinna, lyssna inte svarta kvinna eller man, lyssna inte röda man eller kvinna, lyssna inte mörkhyade kvinna eller man, på någon som inte gått i dina skor. Låt dem babbla, prata och låtsas veta... de är bara ute efter att bestämma över dig.
  Välj din väg. 
  Och när du då går där på denna väg var hänsynsfull och försök att undvika att skada dem du möter. Sök det positiva hos alla, det positiva som ofta finns där och som du upptäcker om du bara försöker lyssna och i all välmening samtala med de människor du kommer i kontakt med.
  Hur du ska göra detta svåra men intressanta och roliga, får du bestämma själv. Det lägger jag inte mig i.
  Jag har fullt upp med att försöka göra samma sak själv.
  Och försöka duger.

  Mæ råkes


lördag 27 augusti 2016

Ni bortklemade åttiotalister: Tänk inte. Följ instruktionerna. Verkställ!

Migrationsverket tycker att deras yngre personal är ineffektiv. Förr avgjorde handläggarna två asylfall i veckan och nu bara hälften – alltså ett. Som en bilmodell som ett år axat noll till hundra på tio sekunder, men som nästa år behöver tjugo sekunder för att komma upp i samma hastighet.
  Det är tiden som kostar när man är på väg in i framtiden. Det gäller att hinna med så mycket som möjligt per tidsenhet.
  Så många asylfall per tidsenhet, så många meter per… så många…
  Migrationsverket får väl ta fram piskan och köra lite spanking på de bortklemade och övercurlade åttiotalisterna. För det är tydligen det som är problemet.
  Att åttiotalisterna inte riktigt vågar ta de obekväma besluten som leder till att Ahmed, Samah, Ali, Sara, Wondim och de andra, ofta från krig och elände flyende, tvingas återvända till sin totalt sönderbombade födelsestad, till sin utplånade familj eller till sin svält, alternativ till ett liv som jagad papperslös eller uppgiven och resignerad före detta medborgare i något mastodontflyktingläger i Turkiet.
  Hur svårt kan det vara? Följ reglerna! Det finns ju sådana!
  Riksdagen har bestämt dem.
  Ni handläggare har tillsammans med resten av Sveriges röstberättigade befolkning utsett dem som bestämt reglerna. Demokrati heter det. Det brukar ni säga är det bästa av allt.
  Så, sått igång då.
  Eller tycker ni att ni kan sätta er över riksdagens beslut, över demokratin? Det är väl ändå att ta i. Egenmäktigt förfarande, brukar sådant beteende kallas. 
  Skulle ni få pengar av någon utomstående för att göra samma sak, skulle det kallas korruption. Vill ni riskera att vi hamnar där?
  Okej, att ni sett den där döda treåriga pojken, som flöt iland på någon strand efter det att den flyktingbåt han åkte i kapsejsat, att ni varje dag hör om hundratals, för att inte säga tusentals som går samma öde till mötes som pojken, att ni på nyheterna ofta ser desperata och gråtande människor från mer än överfulla mastodontflyktingläger, att ni ser de syriska totalförstörda städerna, att ni hör vittnen som berättar om att IS-soldaterna skär halsen av tonårsföräldrar och säljer deras döttrar till ett liv som sexslavar och att ni… ja, vi vet, att ni ser och hör mycket mera om flyktingarnas brutala tillvaro, men...
  Lägg de där intrycken åt sidan, följ reglementet, instruktionerna. Annars går Sverige omkull.
  Och det vill ni väl inte?! Om ni inte sköter er slutar det med att vi måste bygga en mur runt hela Sverige. Inte släppa in en enda djävla asylsökande.
  Ni och många med er blir arbetslösa, asylboendena kommer att stå tomma, Bert Karlsson och de andra flyktingentreprenörerna får packa ihop och gå i konkurs. Och så vidare.
  Vill ni det, ni bortskämda medelklassfjantar?
  Se bara på Hitlers koncentrationsläger. Där följdes reglementet till punkt och pricka. Inga mänskligarättigheterruelser där inte.
  De slog bara upp rätt, och nu pratar vi om rätt(!), sida i instruktionsboken, läste vad som stod där och: Verkställde!
  Där tog det ingen hel vecka för den eller de ansvariga att avgöra ett fall.
  Det tog inte ens en minut. Ofta behövda de inte ens slå upp någon instruktionsbok.           Instruktionsboken och dess regler satt i ryggmärgen på dem:
  ”Lisa fem år,  inte arbetsför: till gaskammaren; Karl, 36 och ogift, fortfarande arbetsduglig: till autobahnarbete; Lottie, 24 år, gravid: snabbt till gaskammaren innan vi får två problem att ta hand om; Stefan, 76, orkeslös, dessutom jude: direkt till total destruktion, o s v.”
  Men så hade de heller inte uppfostrats av några svenska ängsliga, mänskligarättighetertroende åttiotalsföräldrar, utan av tyska arier som från grunden fått lära sig olika människotypers och olika människorasers verkliga värde.
  Ja, men sätt igång då: Verkställ!

  Mæ råkes


söndag 21 augusti 2016

Hoppas att Djurgårdssupportrarna inte kände sig pissade på när de förlorade mot ÖFK

Lördag
  Rände runt i bostadsrättsföreningens lokaler för att kolla rörkrökarns ventilbyten, åkte till Jula och köpte ett element till vår fotvårdsterapeut eftersom den ordinarie värmen inte fungerar, ringde och sms:ade till höger och vänster innan jag framåt tvåtiden utmattad somnade i soffan i vardagsrummet.
  Vaknade lite förvånad över att jag sovit i nästan två timmar. Hur var det möjligt? Jag hade ju inte gjort någonting, bara småprylar. Seg reste jag på mig, gick in i köket och skrapade ihop en middag av lite grönsaker, några mackor och en kopp te.
  Klockan blev fem.
  Gjorde en lov till lokalerna för att kolla rörmokarn, som just var i färd med att fylla värmesystemet i en av huskropparna, gav honom beröm och fick sedan för mig att cykla till ICA Maxi för att kompletteringshandla. Jag kände att jag behövde lite luft och rörelse efter sömnluren.
  På väg mot Maxi mötte jag ÖFK-fansen på väg hem från Jämtkraft Arena efter matchen mot Djurgården. Ja, just ja, det var idag det. Jag spanade in dem jag mötte för att försöka avgöra om ÖFK hade vunnit eller inte.
  Men det var inga som hojtade och sjöng Seiern är vår…, inga segerrusiga gäng skrålade någon annan segersång heller, inga kvad någon nidvisa om Djurgården, inga klängande segersällskap kom gående och viftade med segerchampagneflaskor, inga gjorde djärva vinstkullerbyttor, inga skrattade, inga log, inga gjorde några som helst tillstymmelser till segergrin.
  De måste ha förlorat, tänkte jag.
  Jag parkerade cykeln och gick in på Maxi.
  När jag kom in kunde jag inte låta bli att fråga en man jag tyckte såg ut som en östersundare:
  – Vet du hur det gick, vann de?
  – Ja, med 1 – 0, var hans svar.
  – Bra, blev mitt svar på det.
  Det var väl kul. Att de håller i och inte riskerar att åka ur, tänkte jag.
­  – Ja, och här kommer dom, säger han, och pekar på ett gäng, som försedda med mörk- och ljusblå hattar, väller in i butiken.
Djurgårdsklacken?! tänkte jag. Aha, den jag frågade var djurgårdare, alltså förlorade ÖFK. Okej. Inga förnedrande siffror i alla fall.
  Den jag frågat försvinner in i folkvimlet i affären. Jag går också in i butiken.
  Där träffar jag på en flyktigt bekant, vi småpratar lite. Till sist frågar jag om han varit på matchen och han svarar lite entusiastiskt och självsäkert:
– Ja, jag har sett ÖFK pissa på Djurgården?
– De vann alltså. Och jag som trodde… där ser man.
  Vi småpratar vidare och jag funderar på vad just uttrycket pissa på egentligen kan betyda. Är det detsamma som att förnedra? Var det något sådant han menade?
  Men om ett lag vinner med ett mål har väl inte det andra laget förnedrats? Pissa på, det låter fel, onödigt, alltför överdrivet.
  Som att någon ligger på marken och ett gäng pissar på honom – eller henne. Lite grann som en våldtäkt.
  För något år sedan var det ett gäng amerikanska soldater i Afghanistan som gjorde det mot några tillfångatagna afghaner. De kunde dessutom inte låta bli att filma det hela. Filmen blev viral och nådde till USA, Sverige och den övriga världen. TV visade filmen och varnade för starka scener.
  Den var inte kul att se. Det var förnedring från början till slut. Som att titta på en våldtäkt.
  Var det något sådant som ÖFK symboliskt hade gjort mot Djurgården denna eftermiddag? ÖFK, laget med den höga moralen?
  Och hade dess klack, Falkarna, supportrarna som visar andras supportrar hur man uppträder sportsligt på läktarna, hjälp till med det?
  Men pissa på är väl bara ett uttryck som ibland kommer ur en obetänksams mun. Sådant som många säger för att göra segern större, för att känna sig mera på det vinnande stora starka lagets sida, för att låta tuff.
  Har det någon betydelse?
  Han kunde sagt: vi tvålade till dem med 1– 0. Eller: vi lyckades vinna mot Djurgården, det var starkt gjort. Eller: det blev en jämn match, men vi lyckades vinna, vilken revansch för förra mötet.
  Efter matchen åker jag ner till järnvägsstationen för att hämta en kompis som kommer med 19.18-tåget från Stockholm. Inne på stationen står ett tåg som chartrats av Djurgårdssupportrarna. Tolv fulla vagnar. Några av dem som äntrar tåget har lite bakåtlutad svajande gångstil, men de flesta verkar helt okej.
  Känner de sig förnedrade, undrar jag där jag ser dem gå ombord. Känner de sig pissade på?  
  Jag hoppas inte det.
 
  Mæ råkes