Någon av Trumps väljare kanske vill att han uppfyller sina löften, annars...

Donald blev president.

  Otur eller väntat?

  Många skyller på medias bevakning av honom. Att den var felaktig och missvisande, och därför vann han.

  Men då frågar jag:

  Skulle folk ha röstat annorlunda om opinionsmätningarna varit mer korrekta? Skulle alltså folk då förstått att valet varit på allvar och ”tagit sitt förnuft till fånga” och röstat ”rätt”, d v s på Hillary?

  Den som klandrar medias dåliga(?) rapportering av de bägge kandidaternas agendor tillskriver media en avgörande roll i det amerikanska presidentvalet.

  Och så ska det tydligen vara?

  Om bara media bevakar valet på rätt sätt, vinner ”rätt”, underförstått den förnuftigaste kandidaten valet. Och allt är frid och fröjd.

  Media har sett till att…?

  Nä, så var det inte. Valresultatet speglar maktens arrogans mot de svagas situation i samhället. Arrogansen mot de fattigas, de dubbelarbetandes, de trippelarbetandes, de outbildades, de diskriminerades, de mer eller mindre utslagnas utanförskap.

  Ett utanförskap som bara kan lindras med hjälp av en omfördelning av välståndet i USA.

  Ingenting annat.

  Trump har fått utanförskaparna att tro han ska få till stånd detta.

  Genom att skippa, ”onödiga” avgifter och utgifter till NATO, FN, dyra miljöavtal, Obamacare, krig i fjärran länder … och så vidare.

  Dessa pengar ska nu gå till utanförskaparna!

  Genom att USA struntar i världen, avregleras och sätter de ekonomiska incitamenten vid rodret för den ekonomiska utvecklingen.

  Som det var förr.

  När många människor hade det ännu sämre ekonomisk ställt.

  Trump vill börja om. Från scratch. Så att allt till slut kommer att fungera som det var tänkt.

  Lycka till, säger jag.

  Men för den oberäkneliga mannen och presidenten är det bara att se fram emot att någon av hans ännu mera oberäkneliga väljare i ett obevakat ögonblick sätter en välriktad kula mellan hans två självsäkra ögon.

  En kula som kommer från den besvikne väljaren som trodde det Trump sa var sant.         Att det var sant att han kunde ordna honom ett välbetalt jobb, en ordnad ekonomi, en trevlig familj, hjälpsamma grannar, bra utbildning till hans barn, och så vidare – men som i stället fick smaka på konkurrensens obönhörliga piska över sin tärda rygg, när hans lilla nystartade firma slogs ut av en större firma från en delstat han inte ens visste tillhörde USA.

  Det som talar emot det scenariot är att oberäkneliga maktmänniskor med förvirrat uppsåt på något förunderligt sätt alltid brukar komma undan attentat från våldsverkare. De verkar ha det i blodet.

  Se bara på Hitler, Mao Tse Dong och Stalin. De fick leva tills de dog eller valde att dö.         Medan J F Kennedy, hans bror Robert, Martin Luther King och Palme, människor med uppsåt att minska klyftor och öka rättvisan i samhället, inte hade en chans att komma undan våldsverkarnas dödsbringande hat.

  Vad jag hoppas på?

  Att Trumps agerande, politik, en gång för alla ska visa amerikanarna att kapitalismens ohämmade frihet leder fel och att de därefter drar den slutsatsen att ett välmående samhälle skapas genom att man hela tiden arbetar med att omfördela välstånd från de välbärgade till de fattiga.

 

  Mæ råkes