Söndag. Klockan är
halv två. Har just vaknat.
Nä, jag vaknade klockan halv tio också. Lite
bakis och dödstrött efter en mycket trevlig kväll i tre glada vänners lag.
Jag klev upp och fikade, men sedan var jag
tvungen att lägga mig på soffan i vardagsrummet och avnjuta den nyss bortgångne
Leonard Cohens sista platta ”You want it darker”, vars texter kretsar kring
hans förestående död och de livsfrågor han aldrig fått några svar på.
Men det blev många fler Cohenlåtar innan jag på nytt vaknade. Jag måste sovande ha hört en stor del av hans produktion. Spotyfi hade
bara matat på, låt efter låt. Men för mycket Cohen kan det aldrig bli.
Så kan det gå när man rumlar runt och är wild
and crazy till fram på småtimmarna.
Min gamla kropp tål inte den prövningen lika
bra längre. Återhämtningen tar liksom längre tid.
I alla fall började vi kvällen med att hemma
hos mig äta, dricka och lösa de flesta världsproblem som just nu finns på
mångas agendor.
Trump kom givetvis upp.
Vi enades vi om att han ändå skulle få bli USA:s nästa president, eftersom han enligt amerikanernas valregler vunnit.
Alternativet fanns liksom inte. Demokratin måste fungera demokratiskt, med
majoritetsstyre och så vidare.
Fast det är klart, amerikanarna skulle ju
kunnat göra som de svenska riksdagspolitikerna.
Komma överens om en ny typ av demokrati, där
drygt 40 % kallas majoritet och där en majoritet kallad ”de rödgröna” med drygt
40 % av rösterna, får styra ohotad av den andra majoriteten, kallad
”Alliansen”, som knappt fick 40 % av rösterna vid det förra valet, bara de lovar att Alliansen, om den vid nästa val får drygt 40 %, får styra ohotad
av de rödgröna i fyra år.
Fiffigt va!?
Förr, när majoritetsstyre betydde mer än 50 %,
måste det parti eller de partier som bildade regering ha stöd av minst 50 % av
riksdagspartierna. Men nu slipper riksdagspolitikerna bry sig om det.
Man leker
riksdag på ett nytt sätt, samtidigt som man inte företräder dem man är satta
att företräda, nämligen minst 50 % av befolkningen.
Taskspeleri skulle sådant kallas i många andra
sammanhang.
Det var sådant som Hitler höll på med och som
han använde sig av när han utan verklig, det vill säga femtioprocentig majoritet i
den tyska riksdagen, kom till makten, vilket så småningom banade väg för ett
förödande andra världskrig.
Och det finns flera exempel i historien där
liknande har skett.
Putin och hans parti är också bra på att
taskspela för att få regera.
Hur vi löste det världsproblemet?
Vi enades om att i fortsättningen bara rösta
på de partier som håller det klassiska majoritetsstyrets fana högt, d v s…
– Men vänta nu,
hasplar helt plötsligt Jesper ur sig. Då finns det ju bara ett parti att rösta
på? SD? Alla de andra partierna är ju inblandade i majoritetsbedrägeriet. Det skulle mycket
till innan jag lägger min röst på de främlingsfientliga idioterna!
Vi två andra höll med.
Och nu satt vi alltså där med ett nytt problem
i våra knän. Det fanns ju Feministiskt initiativ och andra småpartier förstås.
Men vi lät frågan bero och kastades oss in i
några mera lätthanterliga problem, som kärlekens väsen, livets mening och
själens obotliga ensamhet.
Riktigt vad vi då kom fram till minns jag
inte, men diskussionen vi förde var innehållsrik, nyanserad och stringent, och
vid nästa träff är jag säker på att vi kommer att närma oss dessa problems
kärnor.
Sedan bar det av till staden Östersunds olika
utskänkningsställen.
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar