Esbjörn Svensson – en människa som ville beröra

Esbjörn Svensson. Vid pianot.

  Nä.

  I pianot. I tangenterna, de vita, de svarta. I varje ton som de kan frambringa. Hans själ i total föreningen med tonernas karaktärer och klanger.

  – När jag spelar upphör tiden, upphör världen och jag blir ett med universum.

  Så upplevde han sitt spelande. Esbjörn Svensson. En Polarprisvinnare om han hade fått leva livet ut.

  Nu blev det inte så.

  Vatten och hans vetgiriga upptäckarsjäl ändade hans jordiska öde.

  Vad än han tog sig för med gjorde han det fullt ut. All in blir bara till en sliten floskel när jag ser dokumentären om Esbjörn Svenssons liv. Antingen eller skulle det vara.

  Den inställningen skiljer geniet från medelmåttan. Medelmåttan blir nöjd med det mediokra, geniet blir aldrig nöjt.

  För han eller hon vet att det alltid finns mera att utforska, att upptäcka, att utveckla. Och det vill de.

  Geniet vill nå gränsen för sin värld, men han eller hon går också vidare med att utvidga den världen.

  Förunderligt.

  – Folk kan säga mycket om min musik, att jag är skicklig och så vidare, men det som gör mig glad är när någon i publiken efter konserten kommer fram och säger att den blivit berörd av mitt spelande. Det är det som räknas.

  Esbjörn Svensson var ute efter något som inte kan mätas, något som bara finns för en kort stund, något som aldrig upprepas och som träffar själens allra innersta. Det som berör.

  Vilken tur att han fick en sådan bra barndom. Att hans föräldrar var så kloka.

  Lät honom som barn till hundra procent dyka in i järnvägens och tågens värld, lät honom som fyraåring sitta och lyssna och förundras vid pianot när mamman spelade och att de med intresse lyssnade på hans och hans kompisars konserter där musiken framfördes på fejkgitarrer och grytlockstrummor.

  Vilken tur att hans syster stod ut med att han övade pianoskalor varje morgon innan han gick till skolan.

  Men kanske anade de att han var någonting extra, ett underbarn? Kanske fanns det tidigt något hos honom som förebådade den unika och personliga ton som han skulle addera till de toner som redan fanns i musiken?
  Se dokumentären, den finns på SVT-play.  Den handlar inte bara om Esbjörns liv, den handlar också om hans lycka av att alltid utvecklas och lyckan för människor i hans omgivning att få befinna sig i närheten av honom.

  Mæ råkes