Den nästa av mina
jamska Bellmantolkningar jag tänker presentera är Så hæl mæ på vars text bygger på Fredmans sång n:o 21 som inleds med den välbekanta raden:
Så lunka vi så småningom…
Det är en sång om att överge gnället över
livets orättvisor och förgänglighet och istället hänge sig åt det existerande
nuet och dricka ett glas till. Varför sörja och oroa sig när livet ändå
obevekligen kommer att ta slut. Seizs the day, fånga dagen, och krama ur den
all must som den kan ge dig. Vad mer finns att göra. Jo, ta en sup förstås,
menar Bellman.
I 1700-talets värld, där livet kantades av ständigt
grasserande sjukdomar, ofta förekommande barnsängsdöd, många barn som dog en
för tidig död och dödsfall p g a enkla infektioner, simpla åkommor och enkla
olycksfallsskador är det förståeligt att många tänkte så. Döden gick ständigt
med sin lie i gränder och prång och sökte nya offer till sina gravar.
Och på något sätt blev livet en fullständig
motsägelse. Berusa dig, bedöva dig med alkohol, så att du knappt upplever tillvaron,
så slipper du tänka på den ständigt närvarande döden. En omöjlig ekvation kan
synas. Men en gör så gott en kan. Hellre dö omåttligt bakrusig efter en vild
orgiastisk kväll än nykter efter en orolig natts sömn.
Hela sången är en hyllning av detta
förhållningssätt, som sammanfattas i den något galghumoristiska refrängen:
”Tycker du at grafven är för
djup,
Nå välan så tag dig då en
sup,
Tag dig sen dito en, dito
två, dito tre,
Så
dör du nöjdare.”
Bellman
vrider och vänder i varje strof på perspektivet, hånar sparsamheten, bespottar
fegheten, skrattar åt strävsamheten, hånler åt snålheten och fördömer alla
profana såväl som religiösa försök att komma undan den sanning som refrängen
rymmer. Så ta då en sup(!) och tro inte att du kommer undan, blir hans kontenta.
Min
tolkning följer i stort sett originalet. Det enda som avslöjar att min version
är skriven i en någorlunda modern kontext är min versions reggaerytm och
slutraderna i andra strofen:
”snært sväng e in n svårt n bil
å du gett fale mæ”
Varken svarta likbilar eller reggae var för
handen på 1700-talet. Men ibland blir det som det blir och moderna tolkningar
måste få vara lite moderna.
Vad gäller rytmerna i övrigt på min Bellman-cd
har jag låtit olika och ibland moderna ljudbilder få ha sitt inflytande på arrangemangen.
Det blir mera varierat då. Och här kommer den min jämtländska text till; Tycker du att gravfen…
Mycket nöje.
Så hæl mæ på
Så hæl mæ på å
skynn oss för
å hinne ahllt som
ske vål gjort
då står’n der lugn
å bryn på lin
å sæn så går e fort
å derför ske du int
fånder
på om du ha hell
int ha ti
för ha du råkt e
fin e stårs
så ge de ’sta å fri
Tyckje du att grava
e för djup
lett a væ, å ta n
rektun sup
tar du sæn, kanske
ein, kanske tvo, kanske tri
så känns e bätter
ske du si
Du som gett mödes
varje dag
och nästan te du
styp ikull
snært ha dom greve
grava di
å du ligg nedi
mulln
å du som bral å
ackorder
å skryt å skrävul å
tycks væ
snært sväng e in n
svårt n bil
å du gett fale mæ
Tyckje du att grava
…
Å du som sammul
pæningan
fast skafferie dett
e tomt
tror du att
rikedomen den
ske rädd de når han
kom
å du som lev om,
stöj och höj
beter de som n
rektun tull
lett glase stå å
fli de heim
innan du vål för
full
Tyckje du att grava
…
Å du som går mæ
håva den
å låssas væ nån
samarit
det verka som du ha
glömt bort
våffer du komme hit
å du som så sinnu
på
föräldran din och
hur dom va
man e på tura mest
mæett
Ske dæ væ nå å ha?
Tyckje du att grava
…
Å du som sprätt på
å marscher
de blaga skært ta
knoppom din
å du som ligg å
drar de jämt
långt i på aftansin
å du som tycks de
væ så klok
fast du int e nå
innafeit
å skek på huvvu när
nån æn
berätt om vå han
veit
Tyckje du att grava
…
Å du som lism å
gjær de te
man prata skit om
grænnan din
kaniffel ahllt du
hör å sir
å bære sitt å flin
som håll de fram så
fort nån bjö
å drick te flaska,
hu vål tom
man aldrig ha mæ de
nå sjælv
Vå säg du når han
kom?
Tyckje du att grava
…
Å du som int ha
skåle för
han som ha fyhllt
på glase dett
int bære ein gång
uttan fleir
Vå e dæ för e
sätt?!
Man, jaga ut n
tökken ein
å ge’n n omgång te
han fer
ikull å kliv n opp
igjænn
så ge’n n omgång
te!
Tyckje du att grava
…
Å du som sitt
bortsinn me nu
du veit att reisa
ha e shlut
man vill du fale me
e tag
så tar mæ oss n sup
Man först så gett
mæ tack för oss
värdinna, ahllt hu
baug oss på
å döyr man int kom
mæ tebaks
de gett dæ fell
förstå!
Tyckje du att grava
…
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar