1997 gjorde jag en
cd med låtar på enbart svenska. Jag ville – och då gjorde jag det. Lite tjurig
var jag redan då och nu… Det var min tredje cd.
Efter kioskvältaren, kassetten Jämtmacho, och cd:n: Hardda, som var, som titeln antyder,
till hälften på svenska och till hälften på jamska, ville jag göra en helsvensk
produktion.
Jag fick lite sura kommentarer från olika håll
med anledning av det. Gärna Lars Persa på jamska, men på svenska…? Naä…
Cd:n bar i alla fall titeln Där jag går över bron, en titel som
kanske missvisande för tankarna till något religiöst sammanhang, där någon nyss
avliden i en sångtext är på väg att gå över bron till andra sidan och möta… ja,
vad, vem eller vilka det nu kan vara.
För mig var det mera konkret.
Jag hade bott på Frösön ett år och återvände till Brunflo och då
tyckte jag att titeln passade perfekt.
En annan låt på den cd:n som också har handlingen förlagd till
Frösön är Gustav Bergs samba, en låt inspirerad
av Cornelis text till Deirdres samba, där
han i inledningsstrofens första rad sjunger: ”Varje
kväll vid åttatiden går jag stigen nerför berget…”
Nu
var det min tur att gå nerför berget. Men jag gick inte ner för att dansa samba
utan ”… för att säga er som det e’… ”
Pretentiöst så det förslår, men tar man del av texten låg och ligger det mycket
i vad jag hade att säga. Vad gäller likheten med Cornelis samba i övrigt är det
väl bara själva nerförkommandet som stämmer in. Kanske också en del av
frihetskänslan som jag tycker både hans och min text rymmer. Men varför göra en text och låt som liknar någon
Nog
om det.
Som orkester till inspelningen anlitade jag Hysterix, ett glatt spelgäng som bestod
av Morgan Jönsson, numera trummor i
Ständut Blakk, Patrik Zakrisson
och Anders Erlandsson, de två sistnämnda numera i den förras egna band Patriks Combo.
Inspelningen gick väldigt smidigt eftersom
Morgan hade sin studio i familjens källare som inte låg långt ifrån där jag
bosatt mig efter flytten. Jag och bandet samlades några dagar i den och sedan
var inspelningen klar.
Trodde jag.
Morgan var inte klar, som den perfektionist
han visade sig vara.
Som han jobbade med låtarna. Lade på lite
orgel här, lite extra gitarr där och så vidare. En vana som jag fick ”stå ut
med” ännu mera när jag och han som ensam instrumentalist gjorde cd:n Huskun kær. På den spelar han ensam
samtliga instrument: orgel, dragspel, gitarr, trummor, piano and you name it.
Vilket musikaliskt
geni! Helt otroligt.
Och visst tog den skivan mera tid än jag
nästan orkade med, men så här i efterhand inser jag vilken helgjuten insats Morgan
gjorde för att få den att bli näst intill perfekt. Det var nog också en av
anledningarna till att den blev en storsäljare.
Men tillbaka till Där jag går över bron, min första svenska skiva, vars låtar jag i
stort sett var och är väldigt nöjd med.
Problemet då var att alla mina lyssnare efterfrågade
enbart mina jamsktextade låtar. Mina svenska kom så att säga i skymundan. Jag
spelade någon ibland, men som sagt jamskan ”ruled”; att ge publiken vad
publiken vill ha var regeln att följa.
Mina framföranden av låtar på den tiden var över huvud taget heller inte så imponerande, och skulle jag verkligen velat
lansera någon ny svensk låt hade det nog krävts en mera stabil och rutinerad Lars Persa, än
1997 års upplaga av honom.
Jag kunde inte spela gitarr, ”var tvungen” att
ha kompmusiker, hade problem med sången, hade svårt att hålla tempot, drog
gärna iväg. Och så vidare. Inte bra.
Många pratar om att vara för sent ute, men i
mitt fall var jag väldigt mycket för tidigt ute för annat än låtar
med jamska texter. För även om jag framförde de jamska på ett uselt sätt gick
de hem på bygdegårdarna och i stugorna. Lite smått förvånad insåg jag det.
Jag tycker dock fortfarande att de två
Frösö/Östersundslåtar, som jag skrivit om ovan, bör få flera lyssnare och det
är därför som jag presenterar dem här på min blogg.
När jag spelade på ångaren Östersund den 26
juli i år var det förresten en av mina fans som frågade om jag inte kunde spela
Där jag går över bron. Han hade den
på sin Lars Persa-spellista.
Tyvärr hade jag inte låtens text riktigt
aktuell så jag fick göra honom besviken; jag körde låten Frösöstårs, som jag tidigare presenterat här, som extranummer i stället.
Här är i alla fall texterna till Där jag går… och Gustav bergs samba
Låtarna hittar ni på Spotify på cd:n Där jag går över bron.
Mycké nöje.
Där jag går över bron
En kvinna på
balkongen skakar älskog
och drömmar ur sina
lakan
staden dåsar i
diset
det dröjer länge
tills alla har vaknat
en mås skriker högt
i skyn
det finns ingenting
som han saknar
och ovanför mig är
himlen blå
där jag går över
bron, där jag går över bron,
där jag går över
bron, där jag går över bron
En kasse tom på öl
och lycka
har fastnat i
broräckets galler
nå’nstans ligger
kanske nå’n och flämtar
med kroppen full av
skrimmel och skaller
när många ska
försöka leva sina liv
är det alltid nå’n
som famlar och faller
men ovanför mig är
himlen blå
där jag går över
bron… osv
Det var kondomer,
Per, kyssar, Elin, öl och jeans
och vin som
spilldes på marken
mascara, Eva,
Ullis, längtan bort
och Mats som bara
försvann
och Marie som satt
och grät för att Micke gjort slut
men vad gjorde väl
det, det har han gjort nio gånger förut
Så torka dina
tårar, släpp ut ditt hår
och res alla
omkullvälta flaskor
glöm det som hänt
och låt skärvorna va’
innan de fastnar i
minnenas maskor
snart skriver livet
nya nyfikna rader
Vem läser väl
gårdagens blaskor?
och ovanför mig är
himlen blå
där jag går över
bron… osv
Gustav Bergs samba
Jag kommer ner från
berget
för att säga er som
de e’
det är högt däruppe
och
så mycke’ som man
kan se
man ser
Badhusparken, fontänen
hamnen och gamla
Thomée
jag kommer ner från
berget
för att säga er som
de e’
Jag kommer ner från
berget
för att säga er vad
jag såg
jag såg Andersön,
har aldrig
riktigt vetat var
den låg
och alla de andra
öarna
som ligger där
strax intill
det finns så mycket
man ser
däruppe om bara man
vill
Jag kommer ner från
berget
för att säga er vad
jag sett
jag såg bilar nere
på bron
och de kom ganska
tätt
men att se vart de
var på väg
det var inte
särskilt lätt
inte heller om de
körde fel
eller kanske rätt
Jag kommer ner från
berget
för att säga er vad
jag vet
luften, den var
kylig, men solen
den var ganska het
jag var mycket
närmare stjärnorna
och himlen var en
hemlighet
Jag kommer ner från
berget
för att säga er vad
jag vet
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar