Pages

söndag 21 augusti 2016

Hoppas att Djurgårdssupportrarna inte kände sig pissade på när de förlorade mot ÖFK

Lördag
  Rände runt i bostadsrättsföreningens lokaler för att kolla rörkrökarns ventilbyten, åkte till Jula och köpte ett element till vår fotvårdsterapeut eftersom den ordinarie värmen inte fungerar, ringde och sms:ade till höger och vänster innan jag framåt tvåtiden utmattad somnade i soffan i vardagsrummet.
  Vaknade lite förvånad över att jag sovit i nästan två timmar. Hur var det möjligt? Jag hade ju inte gjort någonting, bara småprylar. Seg reste jag på mig, gick in i köket och skrapade ihop en middag av lite grönsaker, några mackor och en kopp te.
  Klockan blev fem.
  Gjorde en lov till lokalerna för att kolla rörmokarn, som just var i färd med att fylla värmesystemet i en av huskropparna, gav honom beröm och fick sedan för mig att cykla till ICA Maxi för att kompletteringshandla. Jag kände att jag behövde lite luft och rörelse efter sömnluren.
  På väg mot Maxi mötte jag ÖFK-fansen på väg hem från Jämtkraft Arena efter matchen mot Djurgården. Ja, just ja, det var idag det. Jag spanade in dem jag mötte för att försöka avgöra om ÖFK hade vunnit eller inte.
  Men det var inga som hojtade och sjöng Seiern är vår…, inga segerrusiga gäng skrålade någon annan segersång heller, inga kvad någon nidvisa om Djurgården, inga klängande segersällskap kom gående och viftade med segerchampagneflaskor, inga gjorde djärva vinstkullerbyttor, inga skrattade, inga log, inga gjorde några som helst tillstymmelser till segergrin.
  De måste ha förlorat, tänkte jag.
  Jag parkerade cykeln och gick in på Maxi.
  När jag kom in kunde jag inte låta bli att fråga en man jag tyckte såg ut som en östersundare:
  – Vet du hur det gick, vann de?
  – Ja, med 1 – 0, var hans svar.
  – Bra, blev mitt svar på det.
  Det var väl kul. Att de håller i och inte riskerar att åka ur, tänkte jag.
­  – Ja, och här kommer dom, säger han, och pekar på ett gäng, som försedda med mörk- och ljusblå hattar, väller in i butiken.
Djurgårdsklacken?! tänkte jag. Aha, den jag frågade var djurgårdare, alltså förlorade ÖFK. Okej. Inga förnedrande siffror i alla fall.
  Den jag frågat försvinner in i folkvimlet i affären. Jag går också in i butiken.
  Där träffar jag på en flyktigt bekant, vi småpratar lite. Till sist frågar jag om han varit på matchen och han svarar lite entusiastiskt och självsäkert:
– Ja, jag har sett ÖFK pissa på Djurgården?
– De vann alltså. Och jag som trodde… där ser man.
  Vi småpratar vidare och jag funderar på vad just uttrycket pissa på egentligen kan betyda. Är det detsamma som att förnedra? Var det något sådant han menade?
  Men om ett lag vinner med ett mål har väl inte det andra laget förnedrats? Pissa på, det låter fel, onödigt, alltför överdrivet.
  Som att någon ligger på marken och ett gäng pissar på honom – eller henne. Lite grann som en våldtäkt.
  För något år sedan var det ett gäng amerikanska soldater i Afghanistan som gjorde det mot några tillfångatagna afghaner. De kunde dessutom inte låta bli att filma det hela. Filmen blev viral och nådde till USA, Sverige och den övriga världen. TV visade filmen och varnade för starka scener.
  Den var inte kul att se. Det var förnedring från början till slut. Som att titta på en våldtäkt.
  Var det något sådant som ÖFK symboliskt hade gjort mot Djurgården denna eftermiddag? ÖFK, laget med den höga moralen?
  Och hade dess klack, Falkarna, supportrarna som visar andras supportrar hur man uppträder sportsligt på läktarna, hjälp till med det?
  Men pissa på är väl bara ett uttryck som ibland kommer ur en obetänksams mun. Sådant som många säger för att göra segern större, för att känna sig mera på det vinnande stora starka lagets sida, för att låta tuff.
  Har det någon betydelse?
  Han kunde sagt: vi tvålade till dem med 1– 0. Eller: vi lyckades vinna mot Djurgården, det var starkt gjort. Eller: det blev en jämn match, men vi lyckades vinna, vilken revansch för förra mötet.
  Efter matchen åker jag ner till järnvägsstationen för att hämta en kompis som kommer med 19.18-tåget från Stockholm. Inne på stationen står ett tåg som chartrats av Djurgårdssupportrarna. Tolv fulla vagnar. Några av dem som äntrar tåget har lite bakåtlutad svajande gångstil, men de flesta verkar helt okej.
  Känner de sig förnedrade, undrar jag där jag ser dem gå ombord. Känner de sig pissade på?  
  Jag hoppas inte det.
 
  Mæ råkes


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar