Släppa för att slippa bry sig om andra… (2)

Jag har hittills spekulerat över och analyserat fyra av de tankemönster som jag, enligt ett från Facebook hämtat textbildspel, mentalt ska undvika, eller släppa, för att bli lycklig.

Människor som förgiftar min omgivning, ånger över gamla felsteg, behovet av att ha rätt och självömkan.

  Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att, som man ofta tänker, ”det är lätt att säga, men…” 

  Snarare är det ganska svårt att skönja den där lyckan, som hägrar om man lyckas med det metoden föreskriver.

  Jag börjar tvivla på att de fyra ”släppråd” jag hittills prövat verkligen ska följas?

  Men vi fortsätter, kanske klarnar bilden när jag har gått igenom alla tio ”släppen”.

  Vi tar femte ”släppet”

  Negativa tankar om mig själv

  Hum, hum och hum

  Kallas detta inte också självkritik? Och det skulle alltså vara fel? Att reflektera över det man håller på med för att om möjligt bli en bättre människa?

  Hade man inga negativa tankar om sig själv, då vore man ju perfekt. 

  De perfekta personer jag mött ”live” har inte imponerat på mig. Tvärtom.

  De har varit inte bara ganska utan otroligt odrägliga. Bara pratat om sin egen förträfflighet, inte lyssnat på det jag eller andra haft att säga… och så vidare.

  De har varit sådana människor man helst velat undvika och de skulle alltså hamnat i den första kategorin, som man enligt det lyckorecept jag nu funderar över ska undvika:

Människor som förgiftar min omgivning

  Den lycka som utlovas med denna tio punkters ”släppmetod” börjar alltmer krackelera. Lyckan ska alltså infinna sig om jag blir som dem jag vill undvika? En mental härdsmälta tornar upp sig vid horisonten.

  Vi tar sjätte ”släppet”

  Behovet av att imponera på andra

  Ingen självhävdelse för att visa att man är duktig på något vis, alltså. Men samtidigt inga negativa tankar om sig själv. Det låter som en väldigt neutral person.

  Jag får en känsla av att den människa som lyckas släppa det femte och det sjätte på ”släpplistan”, torde vara en ganska likgiltig person. Han eller hon förhäver sig inte och har inga negativa tankar om sig själv.

  Men vad fan ska han eller hon då komma med? Ingenting? Meningslösheter?

  Få se sjuan då?

  Dina inbillade begränsningar

  Man ska alltså inte känna att man har några begränsningar. Man kan allt som man vill. Det där med just inbillade verkar skumt. Hur vet jag om begränsningen är inbillad eller reell?

  Jag har träffat på ”dårar” som inbillat sig själva och sin omgivning att de är förmögna till allt, och de har framstått som patetiska när de, vid närmare analys, inte visat sig komma i närheten av det de drömmer om.

  Jag får bilden av en spelmissbrukare framför mig, en som säger: ”bara jag vinner 100 miljoner så…”.

  Men de gör ju aldrig det, och skulle de mot förmodan göra det, slösar de på nolltid bort hela summan på meningslösheter.

  Åttan:

  Behovet av att tillfredsställa andra

  Ännu ett hum.

  I den sexuella akten, eller om ni så vill, när man knullar, ska man väl bjuda till så att även den partner man idkar könsumgänget med också blir tillfredsställd? Jag har faktiskt ett behov av det? Men detta skulle då hindra min egen lycka?

  Åter igen. Att bry sig i vad andra gör och tycker verkar vara ett problem för att man ska bli lycklig själv. Är det inte faktiskt tvärtom?

  Vid en fest, middag eller annan aktivitet vill väl de flesta att alla ska vara glada och helst uppskatta det som alla tillsammans är med om?!

  Tänk när du en kväll träffat vänner och lyckats åstadkomma detta. När du med ditt kunnande och din välvilja bidragit till detta. Det är väl, om något, lycka.

  Nionde ”släppet”, det nionde man ska passa sig för, eller undvika.

  Skvaller och klagomål

  Enlig många umgängesexperter är det just detta som förenar människorna. Att man skvallrar för varandra och gnäller lite över andras förehavanden. Om ingen gjorde det skulle många samtal och umgängen bli ganska torftiga. Men det får givetvis inte gå till överdrift, då hamnar man bland gnällspikarna.

  Men klagomål ska man definitivt framföra om man anser att något är fel. Annars förändras inte världen till det bättre. Om ingen ”klagat” på slaveriet, avsaknaden av kvinnlig rösträtt, alla människors lika värde, skulle vi idag befinna oss i medeltiden.

  Det finns ju många länder som också fortfarande gör det. I dessa tillåts bara vissa typer av klagomål.

  Nu tar vi sista ”släppet”

  Oron inför framtiden

  Nä, den är väl onödig. Var en glad skit som gör vad som faller dig in och bry dig inte om hur det går för dig eller någon annan.

  Sluta sopsortera, sluta ring till dina barn och fråga om hur de har det, låt stämningen på jobbet vara olidlig, bry dig inte om någonting.

  Och nu är vi framme vid sammanfattningen av ”släppmetoden”. Min sammanfattning:

  Tänk bara på dig själv. Bry dig inte om vad som händer runt omkring dig. Lev i din egen bubbla.

  Då blir du lycklig?

  Mæ råkes