Pages

torsdag 16 juni 2016

Det var trettiofem minus och folk svalt men jag kände aldrig kylan och svälten

Huvudpersonerna i boken Tjuvarnas stad av David Benioff, Lev och Kolja, räddas mirakulöst från att bli arkebuserade för plundring respektive desertering av en överstes fåfänga.
  Överstens dotter ska nämligen gifta sig och då vill han, trots att tyskarna sedan länge belägrar Leningrad och befolkningen får utstå de mest omänskliga umbäranden, ge dottern ett bröllop som man inte kan föreställa sig är möjligt under dessa omständigheter.
  Hans maktposition ger honom dock makt att skaffa det mesta till dotterns bröllop.
  En produkt, som i den iskalla och svältande staden, nästan verkar vara omöjlig att få tag i är ägg, de ägg som ska utgöra grunden till bröllopstårtan.
  Äggen som en gång funnits är sedan länge uppätna tillsammans med de höns som eventuellt skulle ha kunnat värpa nya.
  Lev och Kolja får fem dagar på sig att skaffa tolv ägg. Om de inom dessa fem dagar återvänder med tolv ägg slipper de att arkebuseras.
  Det är förutsättningarna för det som sedan utspelar sig i Tjuvarnas stad.
  Under huvudpersonernas jakt på de tolv äggen får vi möta ohygglig svält, kannibalism, svarta börsmarknader där alltifrån ätbara limrester från inbundna böcker till halvrutten potatis saluförs, kallblodiga och bestialiska tyska officerare, kallblodiga och djärva partisaner. Och så vidare.
  Tempot är rappt, berättaren vet att kunna hålla läsaren på halster med återkommande cliffhangers och det är inga problem att plöja boken rakt av.
  Och det är väl där som det också uppstår en diskrepans mellan innehåll och skildring.
  Jag läser om folk som svälter, om folk som dör, om folk som torteras, om folk som utsätts för de vidrigaste grymheter, men tempot är detsamma hela tiden: rappt och ”trevligt”.
  När berättelsen är över finns ingen smärta, köld eller hunger kvar hos mig. Allt gick för lätt.
  Att författaren bitvis, och med samma lätthet och tempo, grottar ner sig i Levs och Koljas erotiska eskapader och drömmar ger också en konstig smak i min mun.
  Hur kåt är man på en skala i 35 minusgrader om man inte ätit mer än en ynka brödbit per dag i en vecka.
  Benioff skildring är ”saklig” och mycket frejdig, men den når aldrig ner till människornas själar.
  Men läs gärna Tjuvarnas stad – som underhållning.

  Mæ råkes


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar