Säg mig vilket utseende du har och jag ska säga dig vilka politiska idéer du företräder

Läste just en krönika där krönikören förfasade sig över den nyligen utsedda svenska regeringens minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat samt vice statsminister Isabella Lövins slarviga utseende.

  Varför slet ingen fram en borste till ministern? var krönikans rubrik.

  I analogi med det borde nämnda krönikör också förfasa sig över demokratens Bernie Sanders lite ruffiga uppsyn jämfört med den alltid propert klädde republikanen Donald Trumps.

  Eller jämförde hon Lövins framtoning med den knastertorra moderatledaren Kinberg Batras skolflicksduktiga utseende, som sällan torde göra någon människa entusiastisk, och än mindre upphetsad.

  Om vi ska fortsätta på den nu upptrampade utseendestigen vore nog den välkände tyske fürern Adolf H något för krönikören.

  Smart, smärt, karismatisk med tydliga gester, kraftfull mimik och alltid välklädd.

  Vilken politiker!

  Även Josef Stålfarfar, med sin ansade mustasch och alltid klädd i välstrukna uniformer, skulle nog falla henne på läppen.

  För att inte prata om Nordkoreas strikt välklädda uniformslakejer.

  Inte i något av de av mig nämnda fallen behövs det slitas fram någon borste eller annan utseendeförbättrande tingest. Allt är i sin ordning. Så skönt.

  Men nu har jag bara nämnt välklädda och välregisserade män. Förutom Kinberg Batra då, som jag kanske var lite väl ogin emot.

  Hur har vi det med andra kvinnliga politiker?

  Åsa Romson? Ska vi ge henne en trea eller fyra minus på en femgradig utseendeskala?

  Annie Lööf och Ebba Busch Thor? De är väl bägge alltid propert klädda. De borde få fem för sina outfits.

  Vad som kommer ur de manliga och kvinnliga politikernas munnar? Om de vill begränsa eller öka människors frihet? Om de vill skapa ett jämlikare eller ett mera segregerat och ojämlikt samhälle?

  Va?

  Nu förstår jag inte.

  Vi måste väl våga diskutera politikernas utseende.

 

  Mæ råkes