Pages

söndag 16 juni 2013

Västanfest, och alla blåser dit


 Vem uppfann västan? Vem kunde vara så dum? Förstod inte den att västan skulle vara till förtret för alla människor och hela mänskligheten. Speciellt den mänsklighet som bor i Jämtland.
  Okej för ostlig, sunnan och nordan.
  Ostlig finns nästan inte, och om den finns kommer den med ryssvärmen. Det kan bli lite för mycket av den vid enstaka tillfällen. Men tänk att få sitta under mörka trettiominusgradiga vintereftermiddagar och värma sig i minnen av tillfälligt importerad Moskvasommar. Vem vill inte det?
 Sedan har vi sunnan.
  Med all sin milda medelhavsvärme som ofta spätts på med Saharas siroccovindar. Så välkommen när än den kommer. Och så sällsynt. Besöker oss bara några dagar per sommar. Har svårt för att bli tjatig.     
Tyvärr.
  Den tredje, nordan. Ingen tvekan om vad den vill – och kan.
  Den jagar varje jämte till vintergarderoben för att leta fram rejäla strumpor, grova skor och senast inköpta fleecetröja. 
Den får dem dessutom att försäkra sig om att långkalsongerna från i fjol ligger nära till hands. Om de mot förmodan inte hittas, får den dem att skyndsamt bege sig till närmaste sportbutik för att där inhandla, inte bara ett, utan tre par ullfrottékalsonger.
  Nordan leker aldrig förstrött tafatt med dem han besöker.
  Men så har vi den bedrägliga och lömska västan. Som hela tiden låtsas låtsas.
  Rufsar till håret lite lätt. Smeker nonchalant nyligen brunbrända sommarkinder. Lättar tankspritt på några nyligen inköpta, halvt öppna försommarjackor. Spjärnar lite prövande emot cyklister på väg uppför den inte alltför branta hemfärdsbacken.
  Men sedan. Utan pardon. Som om den ville säga:
  – Nä, nu är det slut på nedvärmningen, och leken.
  Med kraft och oanad kyla tränger den sig in mot skallbenet och får den överraskade att förbanna sig själv för att han eller hon inte tog med sig åtminstone en tunn mössa innan färden påbörjades.
  Hämtar sedan mer vindar och styrka, som får de solbrända att på några sekunder bli till huttrande albinos, vars hjärnor fylls av tankar på att så fort som möjligt ringa en flyttfirma som så smidigt som möjligt tar dem så långt som möjligt från det landskap de godtroget bestämt sig för att bo i så länge som möjligt.
  Tränger sig sedan vidare in under eventuella skjortor, tröjor, blusar eller vad som döljs under de halvt öppna jackorna.
  Kastar ner några regnstänk, innan den ironiskt blåser sönder de eventuella paraplyn som då fälls upp.
  Vräker sig slutligen målmedvetet mot de cyklister som fortfarande tjurigt gett sig fan på att cykla hela backen hem. Får dem att vingla till, för ett ögonblick med ett outgrundligt ansiktsuttryck stanna stående på tramporna, med ena benet slå i styret och tillsammans med en svordom dråsa i backen. Skrattar åt jämtarnas maktlöshet:
  – Ha, ha, ha! Lättlurade! Igen! Välkommen till Västanfesten! Igen! Lättlurade! Ha, ha, ha!

  Mæ råkes

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar