Hovmästar’n, det är för få flugor i soppan

Djuren är ett bekymmer. Antingen är de för få eller för många.

  Vissa är både och. Som vargarna

  Vissa tycker att det kryllar av vargar i Sverige om antalet överstiger två, medan andra skulle vilja ha en varg i varje gathörn. Eller i varje fall i varje skogsglänta.

  Dronter är det däremot ingen risk för att det kryllar av längre.

  Nybyggare och besökande sjömän utrotade den icke flygkunniga fågeln från ön Mauritius i Indiska oceanen redan på 1680-talet. Eftersom den inte hade några naturliga fiender på ön blev den ett lätt byte för den betydligt intelligentare(?) nyanlända människan.

  Kanske var det dess aningslöshet som gjorde att engelsmännen gav den namnet Dodo efter det portugisiska ordet doudo, som betyder dum.

  Dronten levde dock i diktens värld så sent som 1913 då Harriet Löwenhjelm inleder den något kryptiska dikten ”Jakt på fågel” med raderna:

  Tallyho, Tallyho, jag har skjutit en dront,


en dront har jag skjutit med luntlåsgevär …

 Även Harriet var alltså ute för att decimera drontstammen, fast den, när hon skrev dikten, var obefintlig.

  Flugorna är inte alls obefintliga. Det märker man när de oupphörligt och samfällt attackerar ögon, näsöppningar och öron.

  Och de kan vara många. Så många att de boende i jämtländska Ås vill att antalet kraftigt decimeras.

  Jag vet hur de boende i Ås torde ha det.

  Jag som besökt den gotländska landsbygden under sommaren har fått stifta närmare bekantskap med tusentals av dessa flygare.

  På två timmar kan hundra av dem invadera ett kök, på femton minuter kan man med hjälp av en flugsmälla decimera deras antal till noll, för att en timme senare få slåss med ytterligare hundra.
  Men vänta nu?

  Ska inte mänskligheten, till de svältande människornas fromma, övergå till att äta larver, insekter och andra småkryp? Här kan väl flugorna i Ås få visa vägen?

  Sätt upp tusentals flugfällor i Ås, låt flugorna gå en säker död till mötes för att på sikt bli huvudingrediens i Åsbornas soppor.

  Ett vinna/vinna-koncept. Flugorna blir färre och Åsborna mättare.

  Och rikare – flugorna är ju än så länge gratis.

  Men var kommer de ifrån? Och varför samlas de just i Ås?

  Kan man tänka sig att det är flugornas största, årliga och till Ås förlagda musikfestival ”Flug High” som får flugorna att samlas just där?

  Kan det bero på att Åsbornas välsmakande blod och bakteriestammar drar till sig flugor? 

  Eller kan det bero på att bygdens talrika kreatur lockar dem dit.

  Det stora antalet flugor på Gotland förklaras med det sistnämnda förhållandet. Många kreatur ger många flugor.

  Ett alternativ för att minska flugstammen i Ås vore därför att decimera kreatursstammen.

  Men vänta nu?

  Då blir det ju inga flugor i sopporna, de svältandes antal ökar, och eftersom djurens antal också decimeras blir ju de soppor som trots allt kokas i Ås bra mycket tunnare och det kanske på sikt leder till svält i jämtländska Ås.

  Är det verkligen det vi vill? 

  Mæ råkes