Tänk förr. Då var det många som dog
innan de ens hade gjort hälften av vad de skulle hinna. Tragiskt men sant.
Och nu är det nästan tvärtom. Nu har
många chansen att leva flera liv innan de måste ta på sig träfracken.
Som min kompis Axel.
Han har redan levt tre liv. Tre
nästan identiska.
Det började med att han gifte sig
ung och skaffade två barn med Maria.
Sedan tog det slut och då tog det
väl inte mer än två månader så var hans nästa fru, Sara, med barn. De flyttade
ihop och snart hade de tre telningar som klängde runt benen på dem.
Det blev skilsmässa även där, men
efter bara sex månader kunde Axel stolt basunera ut att han än en gång skulle
bli pappa. Barnets mor var Karin.
När jag frågade honom, hur det hela
hade gått till, varför han hade skaffat barn i tre förhållanden, fick han något
mystiskt i blicken, innan han började prata om att Anton Orsa sett tre stora
älgar uppe på Svartflon.
När han hade tagit någon öl kunde
han på samma fråga skämtsamt svara:
– Du vet väl hur det är när kuken
står, innan han snabbt övergick till att prata om oxen som ställde sig på
bakbenen innan den bara dog, om gallkon som kom undan och om lillkalven som
ingen ville skjuta
– Kuken står, men herre gud, det
finns väl preventivmedel.
Svaret på den invändningen blev:
– Nä, jag gör som älgarna. Har du
sett en älg med kondom någon gång?
Minns du storoxen på storflon
bortanför stortjärn, inte hade han nån kondom.
– Ja, men din avkomma då? Hur ska
du kunna uppfostra sju barn från tre olika förhållanden?
– Jag följer vargarnas exempel: Är
de flera i samma kull uppfostrar de ju varandra, det har jag sett på
Kunskapskanalen. Man ska inte lägga sig i för mycket, då går det på tok. För
mycket uppfostran mår ingen bra av. Det hörde jag en psykolog som sa på Rapport
en gång. Och en sån borde väl veta. Och den här psykologen såg jävligt kunnig
ut.
Förresten. Skulle vi inte gjort
något åt jakttornen uppe på Jänsmyren? Där finns ju ett som nästan håller på att
rasa ihop.
Jag protesterade:
– Men barn är väl inga vargungar.
– Nä, men inte långt ifrån. Man ska
följa naturens lagar. Va’ naturlig. Det har du väl hört, det är det som är inne
nu. Hänger du inte med?! Det var ju på trettiotalet som man propagerade för
uppfostran. Alva, eller vad hon nu hette. Men så gick det som det gick också: tysktåg,
Churchill, Ulla Billqvist, Hitler, ökenrävar, finska vinterkriget,
ransoneringskort, surrogatkaffe och en jävla massa gengas. Där har du kontentan
av för mycket uppfostran.
Men du, jag skulle ha skjutit in
nya studsar’n, har du lust att hänga på? Det står inte på förrän hundarna
börjar skälla och det är dags att lägga ner första storoxen.
Förgäves försökte jag:
– Jo, nog är det bra att va’
naturlig, men …
– Va’ då, men? Ska du jaga nån älg
i höst, eller? Sluta svamla nu.
Mæ råkes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar