Attacktext chockkränker kungahuset

Ett videoklipp i sju sekunder, ta emot ett sms, ta en bild på frukosten, skicka mms, kolla en busstidtabell, spela en omgång i Quizkampen, titta på ett teveinslag, gilla något på Facebook …

  Hur ska det här gå?

  Jag har skrivit ett trehundra ord långt inlägg om tidens flyktighet och nu ska jag försöka få folk att läsa det.

  Skulle jag ha tagit en bild istället? Men en bild för att gestalta en text? Då hoppar jag ju över själva problemet, då är det ju inte en text längre.

  Nä, jag ska ta me’ fan få dem att läsa min intressanta text!

  Rubriken brukar vara avgörande för om folk börjar läsa. Alltså, en klatschig rubrik. En riktig Aftonbladsrubrik. Någonting med chock eller attack. Kanske något med hån, eller kränkning.

  ”Attacktext chockkränker läsarna”

  Kan någon låta bli att läsa en text med den rubriken? Knappast. Men sedan fortsättningen? Hur håller man kvar dem i texten? Något om kungahuset:

  ”Prins Daniel vill inte läsa mera av de skymfande orden, Viktoria i tårar framför Estelles vagn:
– Hur ska jag kunna skydda henne”

  Visst skulle det kunna reta till fortsatt läsning.

  Och sedan:

  ”Jag har aldrig känt mig så förödmjukad. Kund Karl Gustav talar ut om chockkränkningen.”

  Va’ då kund?

  Nu blir alla nyfikna på i vilket sammanhang han var – inte kung – utan kund.  Tankarna leder rätt in mellan, ja ni vet vad, vems och i vilken situation.

  Nu är det bara att dra på:

  ”Hovet rasar över de kränkande påståendena: Kungen har alltid anlitat kungliga hovleverantörer när det gäller lammkött och fransyskor. Allt annat är förtal.”

  Vi befinner oss nu i den pornografiska gråzonen, där varje ytterligare uttalande eller rubrik bara leder fel för de inblandade:

  ”Madelene vägrar komma hem till pappas orgier:

– Han är inte längre min pappa.

Prinsessan talar ut om de svåra åren då hon vetat men inte vågat erkänna.”

  Nu är det bara att engagera mamma Sommerlat så har man lotsat läsarna ända fram till artikelns sista del som låter:

  ”Silvia sörjer:

– Affärerna har varit många och smutsiga. Tyvärr har min man haft svårt att motstå frestelserna i den flyktiga tid vi lever i. Även han har blivit ett offer för den moderna tidens dekadens.”

  Nå?

  Slår inte detta artikelupplägg en tafflig bild på en grötfrukost på Facebook. Får den inte det att rinna till från sensationslökarna? Kommer inte den mest dyslektiska och ordblinda att läsa det ovan skisserade?

  Mæ råkes